jessicalindhsbloggisch

ja var ska man börja, alltså mista mig inte jag har mycket glädje i mitt liv. Jag har tre underbara barn, en karl och en fin vovve. men har nu ett tag inte känt mig glad inne i själen om ni hänger med på hur jag menar. Det blir frustrerande efter ett tag att känna sig glad men känns ändå inte helt "ärligt" vet inte vad det beror på. "vågar" nästan inte riktigt luska i det heller för jag vet att då kommer man bara in på min uppväxt och allt annat som varit runt i kring och det gör mig bara ledsen istället. Jag vill kunna bidra mera än vad jag gör med, okej jag tar hand om större delen av hushållet barnen och vovven, då min gubbe jobbar men mer då?? det känns inte som att det är tillräckligt. Okej vi alla människor hamnar i svackor ibland men tycker att mina har kommit lite alltför ofta den senaste tiden, kan ju ha med sista halvåret förra året att göra med. företaget gick i botten, min tänder började i samma veva att strula järnet, det blev en massa tjabel då vi eller snarare: jag valde att en skulle fira julen hemma. det har varit så mycket och så är det tröttsamt att en annan alltid fått höra saker som du kommer ju aldrig hem hit, man får ju aldrig låna någon av barnen. jag har tagit av stånd till allt det och jag tycker att det även visar sig från deras sida att intresset är inte så stort av att umgås överhuvudtaget då det antingen handlar om att få ha vår äldsta flicka ett tag men vi kan aldrig ses annars. Alla gånger jag bjudit hem dem, eller bjudit med dem för picknick följa med stranden eller så då har man alltid fått ett nej eller har inte tid. då känns det inte kul men känns på ett sätt lika trist att knappt prata eller ses heller. Det jag anser att det handlar om är att lära känna barnen, vilket inte ser ut som att det kommer och ske på det planet en annan önskar. Allting är väl inte upp till mig?? jag ska väl inte behöva skena var och varannan dag för att de ska få en bra kontakt det är väl upp till dem också??
Jag följer ju två goa pinglor, Monas universum och Magdalena Graafs bloggar. De skriver ju om allt det vardagliga, jobb och mycket mera, samt med glimten i ögat. :)
Något som jag har reagerat på där är ju som för många andra är ju familjen, ibland när Maggan har skrivit något om sin mamma eller så känner jag glädje för dem och kan samtidigt känna lite sorg i mitt hjärta då jag och min mor inte fungerar tillsammans överhuvudtaget. ( om allt bara vore annorlunda) om jag vore annorlunda kanske det skulle funka men så är det ju inte jag är den jag är och eftersom det inte verkar "passa" hennes mall så blir det bara pannkaka av det.
nej usch det var ju ej det jag skulle "babbla" om...
Nu blev det känsligt igen. Tror jag tar mig en kopp kaffe och myser med barnen en stund igen istället ;)
men om ni har något tips på hur jag ska göra för att "finna" själs glädjen igen får ni gärna hojta till, om jag behöver rannsaka mig själv som person eller något annat. Alla tips välkomnas gladeligen!
Kramen!